Shit vad nervös jag var, är alltid sjukt nervös precis innan, och sen när jag väl står där så känns allt lugnt :P Nu laddar jag upp inför nästa som ska vara på spanska lektionen, då ska jag iaf inte snacka helt själv. Det är skönt!!

Igår red jag lektion på Joori igen och det gick super :) Övade mycket på skänkelvikningar, i början gick det inte alls när vi skulle flytta åt höger, han ignorerade vänsterskänkel totalt, men efter bara några gånger så gick det jättebra :) Sen var det mycket travövningar (som förra gången) för att han verkligen ska söka stöd i handen som är ett av hans lite knepigare problem, men det gick bara bra efter ett litet tag :) Nu är det också bestämt vilken dag han ska få komma hem :) Hade kunnat få tagit hem honom i söndags, men det hade blivit så krångligt med stallplatsen osv så vi kände att vi kan lika gärna vänta en vecka till och verkligen utnyttja ridhuset när vi väl har ett precis utanför stallet ;) Så på söndag, då ska han få komma hem :') 

Mamma fotade igår, hon vet inte vilket inställning det ska vara på kameran så det blev lite suddigt på vissa ställen, men kan visa några ;)

Som ni ser så håller vi inte så mycket i grammanen, det är som sagt mest en säkerthetsgrej för när han får för sig att slänga upp huvudet. Och jag orkade verkligen inte redigera bilderna så de blev ljusare, sorry :P Vi har inte ens haft honom i en månad, jag är totalt kär i honom :) Och extra kul känns det när våran tränare igår igen sa att han kommer bli så fin när han fått musklat på sig lite, hon tycker att han är en jätterolig häst att rida (och det tycker vi med!) och att han har jättefin utstrålning, och det är precis det han har, den lille pojken :) 

Det blir ett lite långt inlägg nu, har inte skrivit så mycket om Joori de senaste dagarna, men mitt internet är som det är :< men nu så ska jag försöka! ;)

Fredags: då tyckte mamma att jag skulle rida honom igen, för då var våran tränare i ridhuset och hon hade lovat att hon skulle hjälpa till lite samtidigt som hon red "sin" häst. Joori var som dagen innan, gick emot och lättade lite, Jenny (som tränaren heter) sa massa tips som hjälpte mycket, men sen ville hon oxå hoppa upp och pröva, bara för att se hur han kändes lixom. Han började direkt med henne också, men sen när han fattat att det inte var någon idé så gick han jättefint. Under tiden så red jag "hennes" häst, ett fint litet sto, helt annorlunda än vad jag trodde att hon skulle vara, hon hade as fint steg och trampade mjukt under sig och kunde krulla ihop sig fint, det var en rolig upplevelse för trodde somsagt inte alls att hon var så fin! :) 

Sen fick jag hoppa upp på Joori igen, och då fick jag ännu mer tips som gjorde att det gick ännu bättre :) Sen åkte vi till andra stallet och jag red ut en sväng p Grandeur, och nu får vi äntligen trava så vi flög fram där, han tyckte nog att det var skönt att få sträcka på benen :)

Igår: mamma red, Joori protesterade inte alls, det var ett skönt framsteg!

Idag: jag red, han protesterade inte en enda gång. Tänk vad mycket som kan hända på några dagar, men han är verkligen annorlunda jämfört med Grandeur. Vi är vana vid att kunna hoppa upp och kräva rätt mycket, men på Joori ska man tänka att tyglar är sytrådar, tar man nästan bara minsta lilla så slänger han upp huvudet, han är väldigt känslig. Man använder mest rösten och sitsen på honom, helt annorlunda jämfört med Grandeur!

Han är så underbar i all hantering, har inte sett honom bli sur någon gång än, han är snällt i allt vi gör, klipper, duschar, sprutar med flaskor runt om honom (Grandeur har en rädsla för alla sorters flasker, kan inte ens gå in med en cola flaska i handen, då flippar han :P). Joori har verkligen fått rätt uppfostran men, inte blivit helt rätt riden. 

Jag är faktiskt riktigt imponerad av honom han var inriden som fälttävlans häst, har inte blivit riden rätt senaste året, och han är ändå så sjukt duktig när han är som bäst. Han har inte spindelsteg (alltså jätte dressyrsteg), men för att ha varit inriden som fälttävlans häst somsagt så är han rätt duktig va? (sorry för min sits på några bilder, och min miner, jag red lätt och folk vet ju hur min tunga kan se ut ibland...:P) Och våran tränare tycker att vi ska ha händerna brett lite längre ner, innan ni börjar klaga på det ;)

Måste oxå säga att det är riktigt skönt med ridhus 200 meter från stallet, har saknat det! <3

Idag blev det första turen på Joori, det gick bara bra! I början blev det lite tokigt då han inte riktigt förstod vad jag ville, så då blev det lite uppått ist för framåt (inte att han stegrade sig, inte alls) men han slog upp huvudet och det löft lite om framdelen, men smackade man på honom och visade att han skulle gå framåt så gick det as bra :) på slutet gick han riktigt fint, då kändes det som när jag provred honom :)
Sen fick han ett riktigt bad, riktig rengöring osv :) vi tänkte göra det imorn, men det var så fint väder idag så vi passade på :) får se hur mycket renare han blev imorgon:)
Som ni ser på bilden under så behövs det byggas på myyycket muskler, på bog och rumpa osv, men sånt tycker bara jag och mamma är kul, så det har inte vi något problem med alls!:)

Hämtningen av Joori gick jättebra, han skötte sig jättebra, prinsen. Han var väldigt lugn att köra, till och med pappa var imponerad (och det säger rätt mycket :P)
Vi åkte först hem till gamla ägaren och skrev på alla papper och fick alla Jooris papper osv, sen åkte vi till honom (han stod hos fodervärden). Direkt när jag såg honom i hagen klickade allt (igen) och innan hämtade honom från hagen så stod han med mulen mot min axel/hals och myyyste, är totalt förlorad i honom Han tyckte att transportskydden var lite äckliga (vilka hästar gör inte?) men somsagt, efter 2 steg så gick han lika normalt som att han inte hade några skydd alls :) lite skillnad från Grandeur, som man står dubbelvikt och gravar åt för att han typ hoppar fram, stackaren, men det är väldigt kul att kolla på ändå :P
Efter ca 2 timmar kom vi fram till hans tillfälliga stall och lastade ur honom, han var väldigt nyfiken och skulle kolla på allt :P sen borstade jag och honom medan mamma och pappa plockade in massa saker från bilen, prövade också massa täcken osv för att se så allt passade :) Sen var vi tvugna att åka för att ta hand om Grandeur, längtar redan tills imorn, ska skritta lite på honom då :) det var ju inte så längesedan han blev opererad så han måste ta det lite lugnt några dagar till, och eftersom vi ska lära känna honom så gör det ju inget :)
Men är världens lyckligaste just nu, det kändes helt rätt från första gången jag såg honom, och nu är han en medlem av våran kärleksfulla familj :') han kommer få så mycket kärlek av oss så han typ kommer smälta :P nejmen allt känns så rätt, nu ska jag vara njuta hela kvällen, sovmorgon imorn oxå :)

Om appen funkar som jag vill så ska ni kunna se 3 lite mörka bilder på Joori från första provridningen, ha överseende med att det var första gången och väldigt halt på ridbanan så stackarn var nevös hela tiden :/ det gick bättre andra gången i ridhuset, men har bara långa filmer från det, inga bilder :<
Men längtar iaf tills vi får hämta honom, det första jag tänkte på imorse när jag vaknade var på hur lycklig jag är!!

Idag blir det att städa rummet lite innan min bror och hans familj kommer upp för att fira mamma :) tååååårta ;D

...eller något. Nejmen har inte skrivit något för hade en riktig skitdag igår. Det var verkligen den hemskaste på länge (förutom när jag fick veta att min häst var skadad). Har lämnat det utanför bloggen, men det är så att vi har varit och kollat på en ny häst vid namn Joori. Han var helt perfekt, 8 år, 169, brun, halvblods pappa (Loopning, rätt känd) och fullblods mamma (kommer ej ihåg namnet). Han var perfekt för oss, väldigt fin, inte så mycket utvecklad (vi vill utveckla själva), väldigt snäll, trevlig, gullig och hur mysig som helst. han la flera gånger mulen på min axel och blåste i mitt öra, vi fick en kontakt direkt. Vi var och red honom 2 gånger, det klickade redan när jag såg honom i hagen och sen efter jag ridit var jag fast, Vi bestämde oss för att vet.besikta honom, och allt såg bra ut, det var bara små "fel", inget att tänka så mycket på. Sen när de skulle röntga hans ben (där allt såg för det mesta bra ut) så fick han lugnande, så hans "paket" eller "gyllende delar" eller helt enkelt, hans snopp hängde ut, och där såg vetrinären att han hade en förändring på huden eller något. Så vetrinären gick och hämtade en kirurg, som kom fram till att fina underbara Joori har en tumör. 

Så det var det, vi vill nog inte köpa en nyopererad häst (han ska opereras imorgon, kommer oroa mig hela dagen, trots att jag antagligen aldrig kommer se honom igen), som har en risk att få cancer igen. Alla hästmänniskor förstår hur vi känner i detta läge. Det är hemskt, jag såg min framtid med honom, att utvecklas med honom samtidigt som vi hade min prins (Grandeur) kvar. 

Då gick allt i tusen bitar, och jag vet inte hur länge jag grät när jag kom hem. I hela situationen är det mest synd om honom, han var så underbar och hade fått det så bra hos oss, och nu vet jag inte hur det kommer gå för honom :/ Ena delen av mig vill ha honom (den största delen), men, jag och mamma är väldigt känsliga, så hade cancern kommit tillbaka vet jag inte om vi hade klarat det, vi färster oss väldigt mycket. Kan inte förklara så bra till varför vi inte "vill" köpa honom nu, för jag vill det av hela mitt hjärta, hjärtat säger JA, men hjärnan säger nej. Det är as jobbigt, och i slutändan är det ju mamma som bestämmer. Men men, det blir nog ingen Joori för oss, trots att jag redan var kär. Jag vet att din ägare är väldigt noga med vem du kommer till, jag litar på att han kan hitta en bra ägare efter du blivit opererad!

Önskar dig all lycka i livet älskade vän som jag inte fick lära känna bättre, det är svårt att beskriva den kontakt jag fick med dig från första stund. En dag kommer du hamna hos dem som kommer behandla dig som den prins du är, tyvärr blir det nog inte hos oss, och det krossar mig inifrån och ut. Håller tummarna för att allr kommer gå bra för dig, och jag kommer aldrig, aldrig glömma dig! 

Bilderna från hans annons. Fina<3

Ni har ingen aning om hur svårt det var att skriva detta. Det krossade mitt hjärta. Igen. Det krossar mitt hjärta att veta att han aldrig kommer bli min.

Som tur är har jag mina vänner som stöttar mig och Grandeur, som kan hjälpa mig att lappa ihop mitt blödande sår!