...eller något. Nejmen har inte skrivit något för hade en riktig skitdag igår. Det var verkligen den hemskaste på länge (förutom när jag fick veta att min häst var skadad). Har lämnat det utanför bloggen, men det är så att vi har varit och kollat på en ny häst vid namn Joori. Han var helt perfekt, 8 år, 169, brun, halvblods pappa (Loopning, rätt känd) och fullblods mamma (kommer ej ihåg namnet). Han var perfekt för oss, väldigt fin, inte så mycket utvecklad (vi vill utveckla själva), väldigt snäll, trevlig, gullig och hur mysig som helst. han la flera gånger mulen på min axel och blåste i mitt öra, vi fick en kontakt direkt. Vi var och red honom 2 gånger, det klickade redan när jag såg honom i hagen och sen efter jag ridit var jag fast, Vi bestämde oss för att vet.besikta honom, och allt såg bra ut, det var bara små "fel", inget att tänka så mycket på. Sen när de skulle röntga hans ben (där allt såg för det mesta bra ut) så fick han lugnande, så hans "paket" eller "gyllende delar" eller helt enkelt, hans snopp hängde ut, och där såg vetrinären att han hade en förändring på huden eller något. Så vetrinären gick och hämtade en kirurg, som kom fram till att fina underbara Joori har en tumör. 

Så det var det, vi vill nog inte köpa en nyopererad häst (han ska opereras imorgon, kommer oroa mig hela dagen, trots att jag antagligen aldrig kommer se honom igen), som har en risk att få cancer igen. Alla hästmänniskor förstår hur vi känner i detta läge. Det är hemskt, jag såg min framtid med honom, att utvecklas med honom samtidigt som vi hade min prins (Grandeur) kvar. 

Då gick allt i tusen bitar, och jag vet inte hur länge jag grät när jag kom hem. I hela situationen är det mest synd om honom, han var så underbar och hade fått det så bra hos oss, och nu vet jag inte hur det kommer gå för honom :/ Ena delen av mig vill ha honom (den största delen), men, jag och mamma är väldigt känsliga, så hade cancern kommit tillbaka vet jag inte om vi hade klarat det, vi färster oss väldigt mycket. Kan inte förklara så bra till varför vi inte "vill" köpa honom nu, för jag vill det av hela mitt hjärta, hjärtat säger JA, men hjärnan säger nej. Det är as jobbigt, och i slutändan är det ju mamma som bestämmer. Men men, det blir nog ingen Joori för oss, trots att jag redan var kär. Jag vet att din ägare är väldigt noga med vem du kommer till, jag litar på att han kan hitta en bra ägare efter du blivit opererad!

Önskar dig all lycka i livet älskade vän som jag inte fick lära känna bättre, det är svårt att beskriva den kontakt jag fick med dig från första stund. En dag kommer du hamna hos dem som kommer behandla dig som den prins du är, tyvärr blir det nog inte hos oss, och det krossar mig inifrån och ut. Håller tummarna för att allr kommer gå bra för dig, och jag kommer aldrig, aldrig glömma dig! 

Bilderna från hans annons. Fina<3

Ni har ingen aning om hur svårt det var att skriva detta. Det krossade mitt hjärta. Igen. Det krossar mitt hjärta att veta att han aldrig kommer bli min.

Som tur är har jag mina vänner som stöttar mig och Grandeur, som kan hjälpa mig att lappa ihop mitt blödande sår!